GEORG PAULI. Efter badet.

Olja på duk, 76 x 59 cm. Signerad G Pauli -11, a tergo signerad och daterad G Pauli 1911.

Målningen är utförd hösten 1911 i Georg Paulis ateljé på Rue Denfert-Rochereau i Montparnasse. Där målade Pauli modell mellan klockan ett och fyra på eftermiddagarna, som ett led i studierna inför freskerna ”En sund själ i en sund kropp” - de första kubistiska väggmålningarna i Sverige. Freskerna uppfördes i trapphallen på Jönköpings högre allmänna läroverk 1912 (nuvarande Per Brahegymnasiet). Som framgår av en stämpel a tergo, är auktionens målning utförd på en målarduk från den berömda firman Paul Foinet Fils, vars butik på 21 Rue Bréa i Paris tillhandahöll målardukar, färger och penslar till många av tidens främsta konstnärer.

”Det går ej att leva på endast gamla mästare, man måste se vad som göres i tiden.” (Georg Pauli)

Georg Pauli saknar på många sätt motstycke i den svenska konsthistorien. Som ingen annan blev han en betydande aktör inom flertalet av de konstriktningar som uppstod under den dynamiska perioden 1880-1920, guldåldern inom den svenska konsten. Mest uppseendeväckande är att han var en av de första svenska konstnärer som intresserade sig för kubismen, trots att han tillhörde en äldre generation som med några få undantag ställde sig helt avvisande till denna banbrytande konstriktning. Det är till och med så att Georg Pauli kom att kallas för kubismens banbrytare i Sverige och hans mest berömda verk, freskerna i Jönköpings högre allmänna läroverk ”En sund själ i en sund kropp” från 1912, är inte bara de första kubistiska väggmålningarna i vårt land utan de räknas även till de viktigaste kubistiska verken i Sverige överhuvudtaget.

Under akademitiden på 1870-talet hade Georg Pauli tillhört en liten exklusiv grupp elever som kallade sig ”Idealister”. De hade den italienska renässansens konstnärer som sina främsta förebilder och drömde om att likt Michelangelo och Rafael ”måla stora bilder på väggarna”, vid en tid då lejonparten av eleverna på Konstakademien beundrade Rembrandt och kallade sig ”Realister”. Redan här kan man alltså skönja det intresse för monumentalmåleri, som sedan skulle komma att utgöra grunden för Paulis intresse för den framväxande kubismen under det tidiga 1910-talet. Däremellan kom Georg Pauli att utföra både franskinfluerat friluftsmåleri i den berömda konstnärskolonin i Grez på 1880-talet, symbolistiskt och syntetistiskt måleri vid 1890-talets början och stämningsmättat, nationalromantiskt måleri hemma i Sverige under 1890-talets senare del. När det gäller syntetismen förebådade han faktiskt denna konstriktning med ett decennium när han redan 1880 utförde målningen ”Spinnerska på Capri” (Nationalmuseum), ett verk som präglas av sin för tiden unika ytmässighet och kraftiga, omskrivande konturer.

Då Georg Paulis alma mater, läroverket i hemstaden Jönköping, började uppföra en ny skolbyggnad 1910 fick Pauli uppdraget att måla två fresker i trapphallen. Temat som han valde för freskerna var ”En sund själ i en sund kropp”. För att förbereda sig inför den stora uppgiften reste Georg Pauli på hösten 1911 till Paris, där han skulle utföra studierna till freskerna. Redan föregående höst hade han varit i Paris med sin hustru, konstnärinnan Hanna Pauli, för att titta på det senaste i konstvärlden. Paret såg då bland annat Auguste Pellerins berömda Cézannesamling. De besökte även syskonparet Gertrude och Leo Steins hem, där de förundrades över ultramodern konst av namn som Matisse och Picasso. Under vistelsen i Paris hösten 1910 fick Georg Pauli också för första gången se prov på kubistisk konst och det var denna avantgardistiska konstriktning som främst kom att intressera honom.

När han så på hösten 1911 åter beger sig till Paris för att utföra sina studier till freskerna i Jönköpings högra allmänna läroverk, är det just kubismens dekorativa möjligheter för monumentalmåleri som han vill undersöka. Eftersom modellstudierna är centrala i arbetsprocessen med freskerna, lockar även det större utbud av modeller som Paris erbjuder. Väl på plats i den franska huvudstaden besöker Pauli den stora Höstsalongen, där de kubistiska målarna nu för första gången ställer ut i samlad trupp. Han både förvånas och fascineras av vad han ser och skriver i sin dagbok: ”Under dessa ’tokerier’ måste ligga någon mening, något resonemang. Kunde jag bli bekant med någon kubist, som ägde tålamod med min småländska enfald, skulle jag gärna betala både tid och pengar för att få mina fjäll bortplockade. Jag vill känna argumenteringen, ty utan denna kännedom blifva kritik och domslut ovederhäftiga.”

Georg Pauli hyr en spartansk ateljé på Rue Denfert-Rochereau i Montparnasse och han införskaffar målardukar från Paul Foinet Fils konstnärsbutik på 21 Rue Bréa. Den flitige Pauli tillämpar ett strikt arbetsschema, som inleds med att han tecknar på kartongerna för freskerna mellan halv tio och tolv på förmiddagarna. Efter intagen lunch målar han sedan modell i ateljén från klockan ett till klockan fyra på eftermiddagen. En halvtimme senare följer så två timmars krokiteckning på en akademi vid Boulevard Raspail. Efter middagsmålet tillkommer inte sällan ytterligare ett par timmars arbete med kartongerna.

En av de modellstudier som Georg Pauli utför i sin ateljé i Montparnasse hösten 1911, som en förberedelse för freskerna, är just auktionens målning med kvinnan som gör sig i ordning efter badet. Motivet kan onekligen tyckas helt i linje med temat för de kommande freskerna, ”En sund själ i en sund kropp”. I freskerna låter dock Pauli den sunda själen representeras av studerande ynglingar och den sunda kroppen av sportande nakna ynglingar. När han arbetar med auktionens målning så är det främst för att finna lösningar på hur han med kubismens hjälp skall kunna gestalta den nakna människokroppen och dess rörelsemönster. Ett annat syfte är att undersöka hur han skall få den sålunda gestaltade kroppen att på ett naturligt sätt interagera med den vegetation som han på det här stadiet avser ingå i de färdiga freskerna. De kubistiska inslagen i målningen ser man väl kanske främst i återgivandet av kvinnans bröst, det högra med sin utpräglade cirkelform och det vänstra med en spetsig form. Georg Pauli har berättat om hur han sökte ”begagna kroppens runda och raka linjer att stödja varandra”. Modellens bröst kan i så måtto ses som ett första tecken på denna strävan hos konstnären.

Ett konsthistoriskt minst lika intressanta parti i auktionens målning är kvinnans armar, vilka uppvisar rörelsemönster som sedan återkommer i freskernas viktigaste parti. I båda freskerna ingår studerande och idrottande ynglingar. Den ena fresken skildrar matematikstudier och brottning medan den andra fresken skildrar latinstudier och spjutkastning. Det är just partiet med spjutkastarna som är mest berömt i freskerna och som brukar återges när man talar om kubismen i konstverket. Den första överensstämmelsen när det gäller armarna får väl ses som mer av en kuriositet, då det faktiskt finns likheter mellan den spjutkastande ynglingens högerarm - den arm som han kastar spjutet med - och hur den kvinnliga modellen håller sin vänsterarm. Trots att de båda utför helt olika sysslor och har sina nämnda armar i helt olika lägen, så har dessa armar egentligen snarlika vinklingar och spänning.

Jämför vi den kvinnliga modellens högerarm med högerarmen på den figur som står och väntar på sin tur bakom spjutkastaren, så ser vi en mer uppenbar likhet i armarnas hållning. Här börjar det bli riktigt intressant, för i en oljestudie till partiet med spjutkastarna, som finns på Malmö konstmuseum, ser man hur ynglingen som står och väntar på sin tur, håller sin högra arm på ett helt annat sätt. Medan han i den färdiga fresken vilar sin högra handflata lätt avslappnat på spjutspetsen, i ett rörelsemönster som överensstämmer med den kvinnliga modellens högerarms rörelsemönster, så håller han i Malmö konstmuseums oljestudie i stället ett stadigt grepp om spjutet med sin högerhand en bit längre ned på spjutet. På så sätt skildras en helt annan grad av spänning i armen, samtidigt som spjutet blir mer framträdande och skapar en vertikal linje som påtagligt bryter kompositionen. Ynglingen som är i färd med att kasta sitt spjut liksom den tredje nakne ynglingen, vilken sitter avslappnat och väntar på sin tur, är däremot överensstämmande med den färdiga fresken. Genom att ändra placeringen av den stående ynglingens högerarm till en som överensstämmer med den kvinnliga modellens så har Georg Pauli i sin fullbordade fresk uppnått en bättre balans när det gäller de tre ynglingarnas olika grader av muskulär spänning och på samma gång lyckats få bort den delning av kompositionen som spjutet skapar i studien. Sammantaget ger detta ett betydligt bättre flöde i kompositionen, vilket resulterar i att betraktarens blick därmed leds naturligt mot den spjutkastande ynglingen.

Vi kan alltså se hur Georg Pauli har hämtat ett centralt element från auktionens målning och implementerat det i den slutliga fresken. Med tanke på att målningen är utförd 1911 och Georg Pauli först i januari 1912 realiserar sin önskan att bli bekant med någon kubist, i och med att han då börjar sina studier för André Lhote, är det intressant att konstatera att han ändå återvänder till just auktionens målning och i den finner en lösning som får en avgörande betydelse för freskens slutgiltiga utseende.

Studierna för André Lhote kom att inledas med krokiteckning av kvinnlig modell och i ett brev till Richard Bergh beskriver Pauli detta på följande vis: ”Sen en vecka tar jag lektioner i cubistteckning för Lhote, som visserligen står på en gränslinje men i alla fall är fullt inne i systemet när han skall undervisa. Och det gör han förträffligt. Vi hade första sceanserna en kokett parisermodell och hon fick höra så vackra saker af Lhote om hur intressanta partier i kropp och frisyr hon egde, men när han gått och hon fick se teckningarna blef hon fullständigt skandaliserad”. Det är väl mycket troligt att den kvinnliga modell som nämns i brevet är samma modell som Pauli har avbildat i auktionens målning. Utöver betydelsen som denna målning kom att få för hans mest berömda verk ”En sund själ i en sund kropp”, så utgör den i sig ett fulländat konstverk, skapat i en för både Georg Pauli och den internationella konsthistorien spännande brytningstid. Dessutom torde auktionens målning också ha fungerat som en inspirationskälla när Georg Pauli 1914 utför sin stora kubistiska målning ”Badande ynglingar” (Nationalmuseum).

Även om Georg Paulis fresker ”En sund själ i en sund kropp” är de första kubistiska väggmålningarna i vårt land och också räknas till de viktigaste kubistiska verken i Sverige överhuvudtaget, så är det en mycket modest form av kubism som vi ser i dessa väggmålningar. Ett tecken på detta är att den berömde konstkritikern August Brunius, som några månader tidigare hade kallat Picassos kubistiska verk för ”en mönsterritares af överansträngning och dålig matsmältning alstrade mardrömmar”, i sin recension av de färdiga freskerna i Svenska Dagbladet den 18 augusti 1912 intog en betydligt välvilligare inställning och påpekade att Georg Pauli inte hade betraktat kubismen som självändamål, men gått till den med en förnuftig avsikt att hämta de element som kunde gagna hans mångåriga strävan att finna ett dekorativt system. Brunius påtalade hur Paulis metod ville ”ge en känsla af kropp åt figurer och föremål men på samma gång genom sin kantiga stilisering betona att det är en stenmur som dekoreras”. August Brunius kom också med tiden att få en betydligt mer förstående syn på kubismen generellt.

Inspirerad av vad han upplevde i Paris gav Georg Pauli under åren 1917-21 ut konsttidskriften ”flamman”, i vilken svenska och internationella modernistiska konstverk reproducerades. Redan långt tidigare hade han gjort en banbrytande insats i samma anda, då han och Richard Bergh 1893 anordnade en stor utställning där Ernst Josephsons sjukdomskonst för första gången uppmärksammades, en konst som sedan har haft betydelse inte bara för de unga svenska modernisterna utan även för många internationella storheter under hela 1900-talet. Förutom en framstående konstnär var Georg Pauli även en stor auktoritet som konstskribent och teoretiker.

Georg Paulis konstnärskap tillhör tveklöst de mer betydande i svensk konsthistoria. Trots det har han inte kommit att bli lika känd hos allmänheten som generationskamraterna Anders Zorn, Carl Larsson och Bruno Liljefors. Den stora stilistiska bredden i Paulis måleri har medfört att folk i allmänhet har haft svårt att associera hans namn med någon specifik, lätt igenkännbar stil och därmed har han inte ”gått hem i stugorna”. Hos de mer initierade är det snarare Paulis betydande insatser inom monumentalmåleri och konstteori som har medfört att hans stafflimåleri oförskyllt har kommit i skymundan.

Kompletterande bilder:
1. Utsnitt ur en av freskerna ”En sund själ i en sund kropp” (Detalj från bild i ”Form och Färg – André Lhote och svensk kubism” Prins Eugens Waldemarsuddes utställningskatalog nr 124:17)
2. Svartvitt fotografi på en av de två freskerna ”En sund själ i en sund kropp” i trapphallen till Jönköpings högre allmänna läroverk (Fotograf David Sjögren, Jönköpings läns museum)
3. Detaljstudie till ”En sund själ i en sund kropp” olja (Malmö konstmuseum)
4. Georg Pauli ”Badande ynglingar”(1914) oljemålning 175x132 cm (Nationalmuseum).

Delvis invikt duk på baksidan.